Science Education in Early Childhood Teacher Education: Putting Forwars a Case to Enhance Studebt Teachers´ Confidence and Competence.
Dawn Garbett (2003)
Dawn Garbett (2003)
Under seminariet och rollspelet idag togs det upp vad de båda artiklarna behandlat för ämnen och vad det betyder för oss som framtida lärare. Vi har här nedan valt att sammanfatta Garbetts (2003) artikel, som vi läst mer djupgående, men även kopplat samman våra tankar från den andra Yoon (2006). Vi har även vävt in tankar och funderingar från Sjöberg (2003) och Ginner (1996). Vi avslutar med en frågeställning som kom upp under seminariet.
Vår tolkning av den lästa artikeln är att studien visar att lärarstudenter har en fattig kunskap om naturvetenskap men att de samtidigt värderar sin kunskap högre än vad den egentligen är. De anser att den nivå som deras kunskap ligger på ska räcka för att undervisa i de lägre åldrarna. Garbett framhåller dock att det behövs stora ämneskunskaper hos läraren även i de lägre åldrarna. För att kunna ställa rätt frågor och bemöta elevernas frågor menar Garbett att lärarens ämneskunskaper är viktiga. De behöver också dessa kunskaper för att på ett bra sätt kunna handleda och utmana eleverna. Garbett menar att om en lärare har bristfälliga kunskaper så minskar barnens lust och nyfikenhet att lära sig mer risken finns även att läraren lär ut fel. Läraren måste veta mer än eleverna. Ju mindre kunskap läraren har, desto mer snäv blir undervisningen.
Yoon och Onchwari (2006) motsäger sig detta då de tycker att lärarens ämneskunskaper inte är lika viktiga eftersom de kan söka kunskapen tillsammans med eleverna. Eleverna ska få undersöka tills de förstår. Yoon menar också att lärarna ska ha kännedom om barns utveckling och lärande, individuella skillnader hos eleverna samt sociala och kulturella sammanhang.
Sammanfattningsvis tolkar vi att Garbett anser att det är ämneskunskaperna som är det viktigaste redskapet för läraren. Medan Yoon lägger fokus på vikten av de didaktiska kunskaperna hos läraren. Likhet är ändå att frågorna är viktiga och att de är en grund till lärandet hos eleverna. Ännu en likhet är att miljön ska vara stimulerande och ha en positiv anda för att gynna elevernas lärande.
Vi anser att ingen av de nämnda artiklarna är tillräcklig. Det är en kombination av ämneskunskaper och de didaktiska kunskaperna som ger eleverna lärandet. Precis som Sjöberg (2003) så tycker vi att man inte ska skilja på ämnet och pedagogiken, utan kombinera dessa. De tillsammans bygger en bro till det optimala lärandet. Det vi menar är alltså en kombination av ämneskunskaper och de didaktiska kunskaperna är att föredra.
Frågor vi har reflekterat kring under diskussionen är bland annat då Ginner (1996) nämner att unga människor har bristande intresse för teknik och naturkunskap, vi undrar varför det är så och hur vi pedagoger kan ändra på detta? Ginner för också en debatt om en framtida brist på teknisk och naturvetenskaplig utbildad arbetskraft. Vi anser dock att det väsentliga i vår kommande undervisning är att ge eleverna grundläggande kompetens för att klara sig i samhället och få en förståelse av omvärlden, Det tolkar vi går hand i hand med läroplanerna.
Lite tankar utifrån seminariet och era frågor... Kan en bidragande orsak till unga människors bristande intresse för naturvetenskap vara det som Garbett tar upp, att lärarens otillräckliga ämneskunskaper gör att barnens intresse och nyfikenhet minskar. Jag undrar däremot om detta är den enda förklaringen? Yoon och Onchwari menar att pedagogens egna erfarenheter och syn på naturvetenskap kan påverka undervisningen. Kan det vara så att en pedagog som endast har erfarit en undervisning som bygger på fakta överföring (från lärare till elev) i skolan är mindre benägen att föra in ett undersökande arbetssätt och experiment i sina aktiviteter? Jag tror även att en pedagogs negativa erfarenheter kan leda till att pedagoger fokuserar på andra saker än naturvetenskap?
SvaraRaderaGinner (1996) hänvisar till en undersökning som visar på att undervisningen på ”högstadiet” upplevs som alltför teoretisk och utan sammanhang eller verklighetsanknytning av eleverna. Detta, menar jag, visar på det som ni skriver, att inte enbart ämnesteori är det viktigaste, utan att också de didaktiska frågorna är av stor betydelse. Yoon och Onchwari pekar på vikten av kunskap om barns utveckling och lärande, individuella skillnader samt hur deras sociala och kulturella uppväxtförhållanden ser ut.
Jag tror också det är viktigt att se på undervisningen ur ett genusperspektiv. Vad kommer det sig att flickor har så lågt intresse av teknik? Kanske behöver begreppet teknik vidgas för att tilltala fler (flickor)? Som Ginner skriver kanske det inte är självklart för alla att teknik även kan innefatta arbete med och åt människor!? Han menar också att läromedlen ofta är riktade till pojkar, är vi som pedagoger alltför styrda av läromedlen? Är det någon som dessutom haft en kvinnlig lärare i teknikämnet? Hur kan vi som pedagoger skapa och utveckla ett intresse för naturvetenskap och teknik? Ginner menar att flickor ofta ogillar experiment eftersom de inte vet vad de skall upptäcka. Hur kan vi som blivande pedagoger tidigt väcka och uppmuntra ett intresse för detta?